bipolarbrain.blogg.se

Det där behöver inte riktigt stämma, inte för alla. För mig så är
rutiner och att leva i en fyrkant livsavgörande - därför att jag är
all over the place ändå och att rutinerna bli en trygghet att luta
sig på.

Vanligtvis är det ju himmelriket med helg, det vet alla. Sovmorgon,
tid att umgås med vänner, promenader, lugn och ro eller full partyfläkt
med förfester, uppklädd till tänderna osv. Vilketdera är ju svinkul.

Men är man låg så kan det vara fruktansvärt. De essientiella grundpelarna
man har: Stiga upp, jobb, duscha, klä på sig, äta på fasta tider osv säger
tack och hej och det är 100%-gör vad du vill-tid. Och om jag får göra vad
jag vill när jag är låg så stänger jag in mig, ligger i sängen och sover 15h/dag,
äter enorma mängder socker och svarar varken på SMS eller samtal.

Så för att hantera ledig tid just nu måste jag strukturera och planera. Realistiskt!!
Jag kan inte planera att stiga upp kl 7 en söndagmorgon och fara till gymmet.
Det händer inte. Inte som låg - det finns för många ursäkter för att slippa.

Men jag kan planera att stiga upp kl 9 och ta en promenad. Jag kan planera att
ringa en kompis som jag inte pratat med på ett tag. Jag kan planera att kolla
på ett bra TV-program. Kan kännas tråkigt - men det funkar.

Och sen vips är man ur det depressiva och har lust att hitta på allt i hela världen
och istället för att kämpa för att fylla ut den lediga tiden så kämpar man för
att få tiden att räcka till.

Det enda man kan göra är att försöka manövrera så gott man kan, för att hantera
sin sjukdom och välja att göra det bästa av även de pissigaste situationerna.

Ha en skön fredag!!