Fördelar med mani
jag på min hypomani. Jag lider inte av samma typ av mani som någon
som är bipolär typ 1, då man oftast tappar verklighetsanknytningen.
Min mani är mer kortvarig(1-2veckor upptrapp+nedtrapp) och ofta
minns jag inte vad jag gjort/varit/sagt osv fast i mindre doser.
Jag, som många andra, gillar ju mina manier. Jag är så jädrans effektiv
- ge mig en checklista på 100 punkter och jag LOVAR att i slutet av
dagen har jag kryssat av ALLT. Det mest negativa är att jag är
extremt ekonomiskt vårdslös, jag är mentalt frånvarande i relationer
och samtal - jag minns att och vem jag träffat, men inte vad vi
talat om.
Det bästa med manin? KREATIVITETEN.
Jag fullkomligt älskar den och jag är fortfarande livrädd att
min medicin kommer dämpa den när jag väl är uppe på full dos.
(okej, det vore okej om vissa aspekter av manin dämpades lite...
ni kommer förstå när ni läst listan nedan...)
Exempel på saker jag hittat på när manisk:
- möblerat om en lägenhet på 120 kvadrat på ett par timmar
(sprang upp och ner i trappor med sammanlagt säkert 100 TUNGA böcker)
- städat, borrat och skruvat upp alla möjliga hyllor och förvaringsidéer i
min mammas garage....hade aldrig borrat innan... mamma var måttligt imponerad xD
- Byggt en uteplats från scratch, odlat, snickrat, målat osv osv(bilderna nedan)
- gjorde en fullständig juldagsbordsdukning i mitten av november. Skojar inte,
girlanger, grötkastrull, underlägg osv stod framme i 1,5 månader. Dessutom så
hade jag ställt alla stolar färdigt vid matsalsbordet, så ville någon sitta vid
bordet i köket fick man gå och hämta en stol från dukningen xD Och gjorde
någon det blev jag förbannad och bar tillbaka dem till matsalsbordet xD
Så, manin är en del av min sjukdomsbild och den för med sig både gott och ont.
Till skillnad från de depressiva skoven, så kan man faktiskt skratta åt manin
och det gör jag mest hela tiden. Jag tycker personligen att det är det mest effektiva
sättet att inte låta den och dess konsekvenser ta så mycket plats-
- möblerat om en lägenhet på 120 kvadrat på ett par timmar
(sprang upp och ner i trappor med sammanlagt säkert 100 TUNGA böcker)
- städat, borrat och skruvat upp alla möjliga hyllor och förvaringsidéer i
min mammas garage....hade aldrig borrat innan... mamma var måttligt imponerad xD
- Byggt en uteplats från scratch, odlat, snickrat, målat osv osv(bilderna nedan)
- gjorde en fullständig juldagsbordsdukning i mitten av november. Skojar inte,
girlanger, grötkastrull, underlägg osv stod framme i 1,5 månader. Dessutom så
hade jag ställt alla stolar färdigt vid matsalsbordet, så ville någon sitta vid
bordet i köket fick man gå och hämta en stol från dukningen xD Och gjorde
någon det blev jag förbannad och bar tillbaka dem till matsalsbordet xD
Så, manin är en del av min sjukdomsbild och den för med sig både gott och ont.
Till skillnad från de depressiva skoven, så kan man faktiskt skratta åt manin
och det gör jag mest hela tiden. Jag tycker personligen att det är det mest effektiva
sättet att inte låta den och dess konsekvenser ta så mycket plats-
sen är det ibland som att försöka städa upp efter en tornado och man behöver
använda all krishjälp som finns till hands, men det kräver nog ett eget inlägg.
Häjhäj
(Vadå gå in lite halvt när hostar en förfest? Inte mani-matilda heller. Hon vet inte vad en påse
chips och bag-in-box betyder. Bilder från igår, onsdag kväll. )
använda all krishjälp som finns till hands, men det kräver nog ett eget inlägg.
Häjhäj
(Vadå gå in lite halvt när hostar en förfest? Inte mani-matilda heller. Hon vet inte vad en påse
chips och bag-in-box betyder. Bilder från igår, onsdag kväll. )
