Varningstecken 1
Oavsett om man lider av återkommande depressioner, eller helt enkelt känner
att höstdeppen smyger sig på, så är den mest effektiva hanteringsmetoden
att jobba förebyggande såklart, men också att lära sig SE sina varningstecken.
En av de mest grundläggande för mig är när det börjar bli stökigt hemma.
Och det blir inte bara lite stökigt - bevisligen om man tittar på bilderna nedan.
Någon kan tycka "men det är ju bara att städa upp!!". Mm, önskar att det var
så enkelt när man man mår jäkligt dåligt. Ungefär som att säga "Men det är
bara att stiga upp på morgonen!", " Det är väl bara att gå i duschen?! Vad är problemet?".
Det är verkligen inte så enkelt. Man vet. Man vet att man borde. Och att det är
så himla enkelt. Men det finns inte i världsbilden. Allt fokus ligger på att ta sig
igenom dagen, ett andetag efter det andra.
Nuförtiden är jag ändå ganska medveten om de flesta av mina varningstecken.
Det betyder inte att jag ser dem direkt, men tillräckligt snabbt för att fortfarande
kunna påverka utgången. Så jag drog en ordentligt städreva igår, och just nu
ligger mitt största fokus på att hålla ordning hemma - åtminstone de kommande
dagarna, veckorna, till det funkar av sig självt igen.
Så många saker går tyvärr inte att förändra - sjukdom, psykisk ohälsa.
Men förhållningssättet, hur man väljer att hantera det, sin inställning till det
- det går att jobba med. Det blir aldrig perfekt, men man kan få det att funka.
Och när man har år, decennier, bakom sig av ständig kamp för överlevnad
så är "att få det att funka" = himmelriket.
att höstdeppen smyger sig på, så är den mest effektiva hanteringsmetoden
att jobba förebyggande såklart, men också att lära sig SE sina varningstecken.
En av de mest grundläggande för mig är när det börjar bli stökigt hemma.
Och det blir inte bara lite stökigt - bevisligen om man tittar på bilderna nedan.
Någon kan tycka "men det är ju bara att städa upp!!". Mm, önskar att det var
så enkelt när man man mår jäkligt dåligt. Ungefär som att säga "Men det är
bara att stiga upp på morgonen!", " Det är väl bara att gå i duschen?! Vad är problemet?".
Det är verkligen inte så enkelt. Man vet. Man vet att man borde. Och att det är
så himla enkelt. Men det finns inte i världsbilden. Allt fokus ligger på att ta sig
igenom dagen, ett andetag efter det andra.
Nuförtiden är jag ändå ganska medveten om de flesta av mina varningstecken.
Det betyder inte att jag ser dem direkt, men tillräckligt snabbt för att fortfarande
kunna påverka utgången. Så jag drog en ordentligt städreva igår, och just nu
ligger mitt största fokus på att hålla ordning hemma - åtminstone de kommande
dagarna, veckorna, till det funkar av sig självt igen.
Så många saker går tyvärr inte att förändra - sjukdom, psykisk ohälsa.
Men förhållningssättet, hur man väljer att hantera det, sin inställning till det
- det går att jobba med. Det blir aldrig perfekt, men man kan få det att funka.
Och när man har år, decennier, bakom sig av ständig kamp för överlevnad
så är "att få det att funka" = himmelriket.
