Sanningen - jag vill inte gå ut

 
 
Idag är min tredje lediga dag. Jag har gått ut 1 gång under
dessa dagar - till butiken och tillbaka. Igår öppnade jag
dörren en liten stund för att släppa in luft.
Men det är allt.

Jag avbokar och sover mig igenom det jag bestämt,
dessutom i samband med då jag tagit hjälp av andra
- skulle handlat med mamma imorse, ätit lunch med pappa,
träffat min syster på kaffe igår osv.

Jag ser vad som håller på händer och det känns som jag
klöser och river för att inte sjunka djupare men det hjälper
inte!!!! Blir så tokig på den här sjukdomen att jag bara
vill gråta och skrika och allt på en och samma gång!!!!

Dödsångesten, paranoian, rädslan osv osv blir bara
mer och mer närvarande - svårare att somna men sover
mycket mycket mer. Försöker nätshoppa men lyckas
stoppa det - hittills åtminstone.

AAAAAAAH.

Ibland ser det ut såhär. Och fan vad det är svårt att acceptera.
Förstår fortfarande inte - är det möjligt att bli deprimerad såhär
tätt inpå föregående depression? HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT?

Mm, ilska hjälper ingenting men som sagt - ibland ser det ut såhär.
Idag har jag inte några verktyg eller tröstande ord.