bipolarbrain.blogg.se

Ikväll har jag haft dejtkväll med mig själv. En liten röst inom
mig viskar att det är fruktansvärt tragiskt, men mestadels
tycker jag att det är ganska skönt.

Just nu klarar jag inte av att ge av mig själv på det viset till
någon annan, och faktum är att jag BEHÖVER dejta mig själv
- Gud, alla skulle behöva dejta sig själva lite oftare!! 

Mitt liv är s.k "stabilare" än det någonsin varit och det 
väcker också frågor som t.ex
- vad är mina egenskaper, och vad är symtom av min sjukdom?

går de att skilja på eller flyter de samman över gränserna?

Det känns skitknasigt att försöka separera saker som jag
länge trott och bävat för att är en del av mig, men som visade
sig vara de facto en sjukdom. Jag är ju oerhört tacksam för
det - jag hade inte orkat leva med mig själv annars, men 
det sätter minst sagt tillvaron i gungning(på ett 'stabilt' sätt haha)

Så, ska försöka få till en dejtkväll  med mig själv minst 
1 gång varannan vecka, för att ge mig själv tid och ro
men också för att lära känna mig själv på nytt. Deal!