When you're weary, feeling small
I mina värsta, värsta stunder så finns det nästan ingenting som kan spräcka det
tunga lagret av apati och sorg som lägger sig över mig. Utom detta:
Natur och mina syskonbarn.
I små, små doser visserligen, det brukar vara allt jag orkar. Men barn alltså, de
är så jäkla fantastiska. De bryr sig inte om du ser ut som skit och inte duschat
på tre dagar, att du spenderat alla dina pengar på saker du inte minns, att du ställt
in på personer du lovat att inte ställa in på för 5711:e gången.
De älskar dig och kramar dig och busar med dig ÄNDÅ. Det räcker liksom att
bara FINNAS till. Har svårt att hålla mig från tårar när jag tänker på de små liven
och hur många gånger de räddat mig... om de bara visste...
Kan tänka mig att många säkerligen har liknande känsla med t.ex djur osv.
Vad är det man brukar säga? Oförställd och kravlös kärlek?
tunga lagret av apati och sorg som lägger sig över mig. Utom detta:
Natur och mina syskonbarn.
I små, små doser visserligen, det brukar vara allt jag orkar. Men barn alltså, de
är så jäkla fantastiska. De bryr sig inte om du ser ut som skit och inte duschat
på tre dagar, att du spenderat alla dina pengar på saker du inte minns, att du ställt
in på personer du lovat att inte ställa in på för 5711:e gången.
De älskar dig och kramar dig och busar med dig ÄNDÅ. Det räcker liksom att
bara FINNAS till. Har svårt att hålla mig från tårar när jag tänker på de små liven
och hur många gånger de räddat mig... om de bara visste...
Kan tänka mig att många säkerligen har liknande känsla med t.ex djur osv.
Vad är det man brukar säga? Oförställd och kravlös kärlek?
