bipolarbrain.blogg.se

I början av maj blev jag diagnostiserad bipolär typ 2.
Då hade jag sex djupa depressioner i bagaget, ett
sockerberoende, ett alkoholmissbruk, en tre veckors-
vistelse på öppna psykiatriska enheten pga ohanterliga
panikattacker samt 10 månaders terapi.

Men, i mitt bagage fanns också:
en Les Mills-bodycombat utbildning, ett års jobb
som träningsinstruktör, en studentexamen, en
tre-månaders backpackingresa till Asien, 8-månaders
jobb i England, 1-års vistelse i Australien, konstant
heltidsjobb(utom 3 månaders sjukskrivning i samband
med att jag var inlagd)

 

När jag blev diagnostiserad så beslöt jag mig i princip
på direkten att göra en tatuering som symboliserade
ett statement mot fördomar kring psykisk ohälsa.
Det är så fruktansvärt viktigt, och verkligen min hjärtefråga.
Förutom min närmaste krets så tror jag inte att det var många
som lyckades lista ut att allting inte stod rätt till med mig,
Jag menar, kolla på den andra delen av listan - verkar det
vara en person som mår dåligt? NEJ, för psyisk sjukdom
är varken svart eller vit och drabbar inte bara EN typ av person.

I backspegeln så kan jag önska, för min egen skull, att jag
vågat ta emot hjälp tidigare. Samtidigt så ångrar jag inte en
sekund av sakerna jag gjort. Det som varit svårast egentligen
sen jag fick diagnosen är att konstant påminna mig om att
separera mig själv från min sjukdom - för det ÄR en sjukdom.

Jag är inte min sjukdom, precis som att du inte är din sjukdom.
Vissa saker kan vi inte påverka, någon råkar ha diabetes och jag
har bipolär sjukdom. Det enda vi kan göra är att försöka hantera
det så bra som vi kan.

Så, nu räcker det tammetusan med fördomar kring psykisk ohälsa
- det finns vitt och brett och över hela världen - och har ingenting
med människovärdet att göra. Det kan drabba precis vem som helst!

Puss och kram